Innan detta vansinne slapp hända, var allt perfekt.. kunde umgås med många.  Nu syns jag inte för någon alls!

Det känns som att jag tappat kontakten med allt och alla.

Jag orkar inte...

Jag har jobb ifrån skolan som jag inte heller orkar göra klart. Jag känner mig så slö. Ibland känns det som att jag vill dö... men samtidigt inte.

Jag älskar att umgås med familjen, men för det mesta sitter jag själv medans mamma och pappa sitter några meter ifrån varandra. Och min brorsa är isolerad i ett rum varje dag, och spelar data. Det är hans hoppy.

Min är att vara ensam i ett helt anonymt hus, med helt konstiga föräldrar. Som inte ens vill höra mig eller heller prata med mig. Så fort jag frågar,

- Vad blir det för mat?

Får jag aldrig inget svar.. då väntar jag i mitt rum i någon timme och går ut ifall maten är färdig. Men det var den inte. Jag har ont om mat i magen... och dricker för det mesta vatten. Det är min mat.

Jag är 13år gammal och väger 32kg. Det låter lite konstigt.. men, när jag vägde mig senast var det väll i morses så jag minns att det var runt 32kg...

Jag bär inte så fina kläder, men kläder som kläder. Det enda jag inte tycker om när folk kommenterar varje gång man går förbi. Det man får höra är,

- Gud, kolla in hennes kläder..

- Jävla fula kläder hon bär, ha-ha-ha....

Det är inte kul alls att höra det.. men jag låtsas som att inte höra det.. och bara ignonera!

Jag fick känslan av att blogga om detta, eftersom jag har inget annat för mig. Jag hade facebook, men fick inte längre ha det. Jag hade msn, förkortning av messenger live, men fick inte längre ha det. Jag hade mobil, men jag fick inte heller ha det. Jag blev av med allt, till och med mig själv.

Jag känner mig tom, ilsken och bara hat, inombords!

Jag vill så gärna sova.. men jag kan inte med allt gräl i bakrunden, jag vill så gärna äta, men kan inte eftersom det finns bara ruttna tomater i kylskåpet. Vi åker aldrig och handlar, speciellt inte mamma eller pappa. Dem skiter it' !

Jag ville så gärna klippa sned lugg en dag, men fick inte. Så jag gjorde det själv i smyg med sax. Det var jättefint och jag blev supernöjd!

Men när min mamma såg mig såg jag bara ilska i hennes ögon. Hon hämta saxen och klippte upp hela min lugg till huvudet. Jag vart inte nöjd..

Dem frågar aldrig ifall jag är hungrig.. bara min bror.

Min mamma ville så gärna ha tre barn.. Men.. efter det som hände tappa hon lusten helt och hållet. Pappa och mamma pratar inte.. dem skriker för det mesta, dem slåss för det mesta. Och jag tror min mamma aldrig får det tredje barnet. Jag fattar inte varför dem inte lämnar varandra. Dem vill inte.

Det vill inte jag heller. Men ändå är det lika hård tjaffs!

Jag skall gå och lägga mig nu.. detta är inte slut för min del.

/ Lorencé