Mamma kom hem igår natt, jag stängde ner laptoppen och la mig ned i sängen och försökte somna om.

Och när hon gick förbi här, så öppnade hon min dörr lite försiktigt...det lös ljus rakt på mina ögon. Men efter en liten stund gick hon ut.

Var det bara en dröm,? eller var det verkligen sant?

Idag hade min bror sagt att.. mamma sade att vi inte skulle vara oroliga och att allt var lugnt. Hon hade fått kramper i magen och läskiga huvudverk.

Men, men.. varken mamma eller pappa har inte sagt någonting till mig. Ignonerad, totalt.

I skolan hände inget speciellt, Anton var sjuk. Men det var bara så att hans ex kom fram till mig och sade,

- Försöker du satsa på mitt ex? Eller vad försöker du med?

Jag ba stod där och glodde in i hennes ögon, hur kan hon säga så? När jag alls inte gör det, utan bara tar honom som en vän?

- Jag tar Anton som en vän, inget mer.. och du får tro vad du vill. Låt mig vara ifred. Sa jag och bara gick därifrån. Jag orkar inte med tjaffs eller bråk. Jag har fått nog efter så många år tillbaks.

Jag har varken ätit frukost på morgonen eller mat. Jag får inte äta maten i skolan, eftersom mamma och pappa har sagt till lärarna att jag inte skall göra det, och äta hemma istället. Men ändå så får jag ingen mat hemma. Hur skall dem ha det?

/ Lorencé

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anton satt och stirra på mig på hela lektionen, sedan visade han ett tecken på att han ville snacka med mig efter lektionens slut. Jag har alltid tyckt bra om Anton.. Men han har förändrats precis som alla andra.. ''dem hatar mig, allihop''. Han ...

Tror ni på, liv eller död efter döden?.. Jag tror på liv. Eftersom mamma sa förut, ''dem som e snälla och inte bråkar.. och lever i det tysta,'' lever livet efter döden. Nu säger hon det aldrig.. jag kan knappt fråga henne ifall hon kan säga det...

Innan detta vansinne slapp hända, var allt perfekt.. kunde umgås med många.  Nu syns jag inte för någon alls! Det känns som att jag tappat kontakten med allt och alla. Jag orkar inte... Jag har jobb ifrån skolan som jag inte heller orkar göra k...